måndag 28 april 2014

The Descent


Jag jobbar på att ta mig igenom den skräckfilmskanon som jag skrev om i mitt förra inlägg. Hittills har jag sett... en till av filmerna. Men man kan ju inte utbilda sig hela tiden. Jag har också sett ett par andra filmer, bland annat The Descent, en brittisk skräckfilm från 2005 regisserad av Neil Marshall (som även ligger bakom bland annat Dog Soldiers, en varulvsfilm från 2002) .

The Descent handlar om sex kvinnor som är ute på en grottur i Appalacherna. Utan resten av gruppens vetskap har dock Juno, som planerat resan, istället för den förberedda turen tagit dem till ett outforskat grottsystem som hon hoppades på att de skulle kunna bli de första att utforska. Efter ett ras blir de dock instängda i grottan, och som om det inte var nog märker de dessutom snart att de inte är ensamma där nere.

Det är intressant, jag minns det som att The Descent skapade en rätt rejäl skräll när den kom och under ett par månader hörde man inte om annat än hur otäck den var. Men sedan verkar den i ganska hög grad ha glömts bort. Visst, folk kommer säker ihåg den om man frågar dem, men den verkar inte direkt ha gått till historien eller skaffat sig en plats i någon skräckfilmskanon. Jag antar att det kan bero på att de filmer som blir ihågkomna antingen är de som är väldigt nyskapande eller de som skaffar sig en stor franchise med en till synes oändlig ström av sämre och sämre uppföljare. The Descent fick bara en uppföljare (som verkar ha varit av medelmåttig kvalitet) och man kan knappast heller påstå att konceptet är så nyskapande. Det finns säkert bokstavligen tusentals skräckfilmer, om inte fler, som handlar om en grupp människor som tar sig ut till en obekant plats, på ett eller annat sätt isoleras från omvärlden och sedan en efter en tas av daga.

Det är naturligtvis inte nödvändigtvis en dålig sak. Anledningen att just det konceptet förekommer så ofta är ju att det är ett väldigt användbart och effektivt koncept att bygga en skräckfilm på. The Descent förvaltar det klassiska konceptet väldigt väl. Det är en synnerligen kompetent sammansatt film med snygg produktion, bra skådespeleri och en välskrivet manus. Dessutom har den något bland skräckfilm (tyvärr) så ovanligt som en helt kvinnlig rollista. (Ja, om man bortser från monstren förstås. Men de räknas antagligen inte). Det är en väldigt bra film som i min mening definitivt förtjänar de goda omdömen som den fått.

Något som särskilt bidrar till filmens styrka tror jag är de välskrivna och välspelade karaktärerna. Trots att de alla har sina egna framträdande drag blir de aldrig karikatyrer, vilket tror jag bidrar till att göra det lättare att identifiera sig med dem och i sin tur bidrar till att det blir desto otäckare när otäcka saker väl börjar hända. (Det gör det också ännu mer effektfullt när man når det fruktansvärda ”MEN VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?!?”-ögonblicket framåt slutet av filmen...) Filmen har också en utmärkt tempo. Det dröjer bra länge innan något av monstren dyker upp, så när de väl gör det sitter man redan på stolskanten bara på grund av den täta klaustrofobiska stämningen.

Den enda bristen med filmen är nog egentligen just att första halvan, då deras enda fiende är själva grottan och i viss mån varandra, är något otäckare än andra halvan då monstren dyker upp. Det är lite synd att filmskaparna inte utnyttjade miljön lika bra under senare delen av filmen som i början. Lite mer trånga utrymmen, prekära klättringar och folk som fastnar i alldeles för smala gångar skulle säkert ha gjort den ännu otäckare än den var. Men det är ingen jättestor brist, filmen är både högkvalitativ och skrämmande nog ändå.

Jag kan definitivt rekommendera filmen, dock så har jag två tips för att få ut så mycket som möjligt av den. För det första, se till att ha det mörkt omkring när ni ser den. Dels så är det ännu viktigare än vanligt för stämningen och dels är det en så mörk film att det nog vore svårt att se vad som händer med för mycket ljus runtomkring. För det andra, se till att se den brittiska klippningen och inte den amerikanska. Den senare har jag nämligen fått höra har ett alternativt slut som inte alls verkar funka lika bra som det brittiska.

fredag 4 april 2014

En skräckfilmskanon


Jag var nere på biblioteket häromdagen och tänkte att jag kunde passa på att se efter om de hade några böcker av Clive Barker inne. Honom har jag länge tänkt att jag borde läsa mer av. Det hade de inte. Däremot hade de en bok som handlade om filmen Hellraiser, som både är regisserad och har manus skrivet av Clive Barker. Hellraiser råkar vara en av mina personliga favoriter, så den boken var jag naturligtvis tvungen att låna. Jag ska skriva några ord om boken när jag väl har läst den.

Dessutom fanns där ett par andra böcker om skräckfilm som såg intressanta ut. En av dem var The Rough Guide to Horror Movies av Alan Jones, som jag började läsa i så fort jag kommit hem. Det är en väldigt innehållsrik liten bok som bland annat på sisådär 50 sidor lyckas få plats med en imponerande heltäckande historik över skräckfilm från filmhistoriens början och ändå fram till inledningen av 2000-talet. Den innehåller dessutom vad som verkar vara en väldigt omfattande bibliografi på ytterligare böcker, tidskrifter och så vidare.

Det allra mest intressanta med boken är nog ändå den ”skräckfilmskanon” där Jones går igenom de 50 filmerna som enligt honom är essentiella för att få grepp om skräckfilmens historia. Jag gick (naturligtvis) genast igenom listan för att se efter hur många av filmerna som jag själv hade sett. Resultatet blev som följer:

An American Werewolf in London ( )
Black Sunday ( )
Braindead (x)
The Bride of Frankenstein ( )
The Cabinet of Dr Caligari ( )
Cannibal Holocaust ( )
Carrie ( )
The Cat and the Canary ( )
Cat People ( )
The Curse of Frankenstein ( )
Dawn of the Dead (x)
Diabolique ( )
Dracula (1931) (x)
Dracula (1958) ( )
The Evil Dead (x)
The Exorcist (x)
Eyes Without a Face ( )
Frankenstein ( )
Freaks ( )
Halloween (x)
The Haunting ( )
The Innocents ( )
I Walked With a Zombie ( )
Jaws ( )
Near Dark (x)
A Nightmare on Elm Street (x)
Night of the Demon ( )
Night of the Living Dead (x)
Nosferatu (x)
The Old Dark House ( )
Onibaba ( )
Peeping Tom ( )
The Phantom of the Opera ( )
The Pit and the Pendelum ( )
The Plague of Zombies ( )
Psycho (x)
Re-Animator (x)
Repulsion ( )
Ringu (x)
Rosemary's Baby (x)
Scream (x)
The Shining (x)
Shivers ( )
The Silence of the Lambs (x)
The Sixth Sense (x)
Suspiria (x)
Switchblade Romance ( )
The Texas Chainsaw Massacre (x)
The Uninvited ( )
Withfinder General ( )

Det är överlag en bra lista, tycker jag. Han hade gott kunnat ta med Alien, men annars finns det ingen klassiker som jag tycker att jag saknar och inte heller någon som jag tycker inte har förtjänat sin plats (även om det fanns ett par som jag inte kände till tidigare).

Men andelen filmer i listan som jag hade sett var ju pinsamt ynklig. Bara 20 av 50 filmer? Det går ju bara inte för sig. Jag har uppenbarligen ett nytt projekt framför mig...