Jag jobbar på att ta mig igenom den
skräckfilmskanon som jag skrev om i mitt förra inlägg. Hittills
har jag sett... en till av filmerna. Men man kan ju inte utbilda sig
hela tiden. Jag har också sett ett par andra filmer, bland annat The
Descent, en brittisk skräckfilm från 2005 regisserad av Neil
Marshall (som även ligger bakom bland annat Dog Soldiers, en
varulvsfilm från 2002) .
The Descent handlar om sex
kvinnor som är ute på en grottur i Appalacherna. Utan resten av
gruppens vetskap har dock Juno, som planerat resan, istället för
den förberedda turen tagit dem till ett outforskat grottsystem som
hon hoppades på att de skulle kunna bli de första att utforska.
Efter ett ras blir de dock instängda i grottan, och som om det inte
var nog märker de dessutom snart att de inte är ensamma där nere.
Det är intressant, jag minns det som
att The Descent skapade en rätt rejäl skräll när den kom
och under ett par månader hörde man inte om annat än hur otäck
den var. Men sedan verkar den i ganska hög grad ha glömts bort.
Visst, folk kommer säker ihåg den om man frågar dem, men den
verkar inte direkt ha gått till historien eller skaffat sig en plats
i någon skräckfilmskanon. Jag antar att det kan bero på att de
filmer som blir ihågkomna antingen är de som är väldigt
nyskapande eller de som skaffar sig en stor franchise med en till
synes oändlig ström av sämre och sämre uppföljare. The
Descent fick bara en uppföljare (som verkar ha varit av
medelmåttig kvalitet) och man kan knappast heller påstå att
konceptet är så nyskapande. Det finns säkert bokstavligen
tusentals skräckfilmer, om inte fler, som handlar om en grupp
människor som tar sig ut till en obekant plats, på ett eller annat
sätt isoleras från omvärlden och sedan en efter en tas av daga.
Det är naturligtvis inte nödvändigtvis
en dålig sak. Anledningen att just det konceptet förekommer så
ofta är ju att det är ett väldigt användbart och effektivt
koncept att bygga en skräckfilm på. The Descent förvaltar
det klassiska konceptet väldigt väl. Det är en synnerligen
kompetent sammansatt film med snygg produktion, bra skådespeleri och
en välskrivet manus. Dessutom har den något bland skräckfilm
(tyvärr) så ovanligt som en helt kvinnlig rollista. (Ja, om man
bortser från monstren förstås. Men de räknas antagligen inte).
Det är en väldigt bra film som i min mening definitivt förtjänar
de goda omdömen som den fått.
Något som särskilt bidrar till
filmens styrka tror jag är de välskrivna och välspelade
karaktärerna. Trots att de alla har sina egna framträdande drag
blir de aldrig karikatyrer, vilket tror jag bidrar till att göra det
lättare att identifiera sig med dem och i sin tur bidrar till att
det blir desto otäckare när otäcka saker väl börjar hända. (Det
gör det också ännu mer effektfullt när man når det fruktansvärda ”MEN
VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?!?”-ögonblicket framåt slutet av
filmen...) Filmen har också en utmärkt tempo. Det dröjer bra länge
innan något av monstren dyker upp, så när de väl gör det sitter
man redan på stolskanten bara på grund av den täta klaustrofobiska
stämningen.
Den enda bristen med filmen är nog
egentligen just att första halvan, då deras enda fiende är själva
grottan och i viss mån varandra, är något otäckare än andra halvan då monstren dyker
upp. Det är lite synd att filmskaparna inte utnyttjade miljön lika
bra under senare delen av filmen som i början. Lite mer trånga
utrymmen, prekära klättringar och folk som fastnar i alldeles
för smala gångar skulle säkert ha gjort den
ännu otäckare än den var. Men det är ingen jättestor brist,
filmen är både högkvalitativ och skrämmande nog ändå.
Jag kan definitivt rekommendera filmen,
dock så har jag två tips för att få ut så mycket som möjligt av
den. För det första, se till att ha det mörkt omkring när ni
ser den. Dels så är det ännu viktigare än vanligt för
stämningen och dels är det en så mörk film att det nog vore
svårt att se vad som händer med för mycket ljus
runtomkring. För det andra, se till att se den brittiska klippningen
och inte den amerikanska. Den senare har jag nämligen fått höra har
ett alternativt slut som inte alls verkar funka lika bra som det
brittiska.