I mitt senaste blogginlägg nämnde jag
i förbigående att alla filmer inte är avsedda för alla och att
det är en bra sak. Det blir så mycket roligare på det sättet. Om
alla filmskapare eftersträvade att gå så många av den
filmintresserade publiken som möjligt till mötes så skulle vi bli
utan allt det experimentella, det utstickande och det allmänt udda.
Filmen jag diskuterar idag hör definitivt till den senare kategorin.
Själv har jag förstås svårt att förstå hur någon kan tycka att
den här filmen är något annat än fantastisk, icke desto mindre
ställer sig många underligt oförstående då jag försöker
förklara varför. Men det gör inte så mycket. Det är just det som
är det fina med udda filmer, då och då hittar man något som är
udda på precis rätt sätt.
Filmen i fråga heter Prevenge,
skriven, regisserad och spelad
av Alice Lowe, och handlar om en höggravid kvinna som mördar
folk på inrådan av sitt ofödda foster. Jag blev gränslöst
förtjust bara av att höra talas om den här filmen och jag hade
tänkt att jag skulle försöka artikulera varför.
För det första: Vi är fullkomligt
översvämmade av seriemördare i alla möjliga medier. Böcker,
filmer och tv-serier, det är samma sak överallt. Seriemördare och
åter seriemördare så långt ögat når. Det är väl inte
nödvändigtvis något fel med det, men de allra flesta fiktiva
seriemördare är ju så in i bängen snarlika. Det handlar så gott
som alltid om en man och offren är nästan lika ofta kvinnor, gärna
med låg social ställning. Kvinnliga seriemördare förekommer
förstås också men de är definitivt underrepresenterade. Då är
det väldigt uppfriskande med en seriemördare som inte bara är
kvinna utan dessutom en gravid kvinna. Det är en så pass ovanlig
idé att det nästan är svårt att ens föreställa sig, och
naturligtvis är precis därför som det är en sådan utmärkt idé
att göra film av.
En moders ömma ansikte |
För det andra: Graviditet är något
som har figurerat i skräckfilm tidigare men det har nästan alltid
gestaltats som någonting som kvinnor utsätts för. Till
exempel: Rosemary's Baby – våldtagen av djävulen och
tvingad att föda antikrist. The House of the Devil –
kidnappad av satanister och tvingad att föda antikrist (igen). Alien
– våldtagen i ansiktet och SPLATT ett monster gräver sig ut ur
bröstkorgen. Fast det är klart, i Alien är det i alla fall
även män som råkar illa ut. Det är ovanligt att låta en gravid
kvinna spela en annan roll än offret, men framförallt så finns det
en subversiv dimension i att låta en gravid kvinna vara mördaren.
Det ställer gängse uppfattningar om graviditet och moderskap på
ända. Från att ge liv till att ta liv. Det skapar dissonans, det
skaver. Sådant gillar jag.
En bra idé räcker förstås inte för
att det ska bli en bra film. Lyckligtvis så är det här en bra film
även utöver det. Riktigt bra till och med. Lite opolerad på sina
ställen kanske, men det finns såpass mycket att tycka om att det är
lätt att ha överseende med det. Manuset är skarpt och ofta väldigt
komiskt på ett absurt och nattsvart vis. Men det allra bästa med
filmen är dock Alice Lowe själv, som är helt fantastisk i
huvudrollen. Hon var själv gravid medan hon skrev och regisserade
filmen och under inspelningen var hon i sjunde månaden. Enligt vad
jag har hört så satt hon och klippte ihop filmen medan hon ammade
sitt nyfödda barn. Jag hoppas verkligen att barnet kommer att vara
stolt över sitt bidrag, och det skriver jag
helt utan ironi. Jag skulle vara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar